rumbala

Igår morse ringde mobilen. "Jag har fixat fyra biljetter till Rammstein".
Det var min kompis som ringde i extas.

Under helgen hade vi pratat om att Rammstein kommer och spelar på Globen den 20 feb 2010. Biljetterna skulle släppas kl. 9 på måndag och hon hade bestämt sig för att åka in och (förhoppningsvis) köpa biljetter. Så frågan var: "Ska du och Markus ha?" Det tog emot men jag var tvungen att svara nej, så mycket pengar har jag inte ens på kontot.

Men som jag skrev tidigare så ringde hon mig igår, med fyra biljetter i handen. "Ni ska med!". Hon hade redan uttänkt en plan. SPONSRING! Jag och gubben fyller snart år, närmare bestämt jag den 19 oktober och han nästföljande dag. Så nu ligger det på min kompis bord att ringa runt till våra nära och kära och be om lite födelsedagssponsring!

Tilläggas ska att det är ytterst sällsynt att alla vi 4 har samma musiksmak annars.

Som jag skrev här förut så var jag och "svärmor" iväg på en loppis i Nordmark förra helgen. En mycket populär loppis som många besöker, men detta var första gången för min del. Förvånad blev jag när vi möttes av ca 20-30 personer som redan köade vid grindarna innan loppisen hade öppnat. Och nog fortsatte det att rulla in folk under tiden vi väntade vid grinden. I ett fint lämmeltåg vandrade vi in på området (byns folkets park) och började fynda.

Snabb var man tvungen att vara för det var tanter som trängde sig förbi en, armbågar som stötte i sidan osv. Först av allt fick jag se några kryddburkar på håll som såg ut att passa perfekt här hemma. Däremot vet jag att sådana brukar kunna gå för ganska så mycket pengar så jag "ignorerade" dem och strosade vidare. På ett bord fanns ett turkost fat som gick i nyans med mina turkosa ljusstakar som pryder köksbordet. 40 kr och den var min (snabbheten var i åtanke). Efter lite snurrande och en kopp kaffe så gick vi ändå fram till kryddburkarna, som jag nu var övertygande om att de var riktigt dyra eftersom de fortfarande fanns kvar. Tänkte att det var lika bra att fråga vad de kostade och fick svaret 150 kr. Bra pris sa han, bra pris sa "Svärmor", bra pris tänkte jag. Dock är plånboken alltid tunn nuförtiden så när "Svärmor" frågade om jag ville ha dem nickade jag men viskade att jag inte har råd. Gissa vem som fick med sig kryddburkarna ändå? Tack "Svärmor"!

Stämpeln under burkarna visar att de är importerade och är av märket Grid. Fler tillhör säkert serien, men de jag fick med mig var 4 st stora (potatismjöl, havregryn, socker och kaffe) och 2 små (vitpeppar och kardemumma).

Ni vet sånt där kladd som man brukar kludda ned när man pratar i telefon, snirklar, ögon, krusiduller m.m.?
Sånt brukade jag ofta kladda med förr, numer inte så mycket. Men under de senaste dagarna så har det faktiskt blivit lite kladd i tristessen (suttit mest i soffan pga ond rygg).

Jag säger inte att jag är en konstnär, eller särskilt duktig. Men kul är det. Särskilt när det är X antal år sedan jag sist satte penna mot papper på ett sånt här sätt.