Över 500 dagar som viktopererad
Den 7 november 2008 så opererades jag med metoden Gastric Bypass (jag länkar här till engelska wikipedia då jag tycker att det finns en hel del "fel" i den svenska versionen). Jag har nu varit opererad i över 500 dagar, närmare bestämt 510 dagar.
Jag har sedan dietstarten i oktober 2008 gått ned ca 51 kg och ca 18,3 BMI-enheter. Det tog 2 år från att jag bestämde mig för operationen tills jag var opererad.
Den första tiden så rasade jag i vikt, som förväntat. Nu 1 år och 5 månader senare går det inte riktigt lika snabbt, som förväntat det med. Jag dras fortfarande med övervikt men det är på väg åt rätt håll.
Reaktionerna kring mitt beslut har varit positivt från starten. Många i min närheten var oroliga inför själva operationen, men när man väger för- och nackdelarna mellan op och att fortsätta vara överviktig så brukar open väga tyngre. Efter operationen har folk har varit intresserade, undrande och stöttande. Och det är jag glad över. Jag vet att det finns de som har fördomar mot viktopererade. "Vi tar den lätta vägen" o.s.v. Ibland undrar jag hur pålästa dessa människor egentligen är när de kommer med någon liknande kommentar, för lätt - det är det inte.
Om jag skulle rekommendera denna operation för andra som lider av fetma (usch vad jag hatar det ordet)? Både ja och nej! Är du påläst och vill verkligen göra en livsomändring så absolut ja, annars - läs på mer innan du bestämmer dig. För det är inte att bara. Det krävs enormt mycket kunskap och vilja.
Äta minst 5-6 ggr om dagen, kolla över vad du äter, äta så näringstät mat som möjligt, äta kosttillskott livet ut, inte kunna äta ditt och datt fast du kanske vill osv. osv. För visst, första året så kommer du gå ned i vikt fast du äter i princip vad som helst - men sen då? Om 5 år då när tarmen börjat ta upp mer näring, dina portioner har ökat en aning - det är då du märker om du inte skött om dig. Jag har sett många som tror att de kan fortsätta att äta som de gjorde innan de gjorde open. Oregelbundet, onyttigt - och visst kan du göra det fortfarande efter open men inte alltid.
Om inte jag får äta mina mellanmål och min mat så blir jag yr och skakig, äter jag för mycket sött får jag hjärtklappning, jag blir att må illa och kallsvettas (socker-dumping) och äter jag alldeles för fet mat så mullrar magen, jag känner mig olustig och jag kan få springa på toan (fett-dumping) - här kan du läsa mer om just dumping.
Så funderar du på peration? Läs, läs, läs - prata gärna med andra viktopererade. För det är inte den "lätta vägen", operationen är ett verktyg för viktnedgång. Om det finns någon där ute som funderar på operation och snubblar över detta inlägg och har funderingar så är det bara ni hör av er. Jag är långt ifrån någon expert, men lite hjälp kan jag kanske ge.
Jag avslutar detta enorma inlägg med lite bilder.
Och förresten, Glad Påsk!
Jag har sedan dietstarten i oktober 2008 gått ned ca 51 kg och ca 18,3 BMI-enheter. Det tog 2 år från att jag bestämde mig för operationen tills jag var opererad.
Den första tiden så rasade jag i vikt, som förväntat. Nu 1 år och 5 månader senare går det inte riktigt lika snabbt, som förväntat det med. Jag dras fortfarande med övervikt men det är på väg åt rätt håll.
Reaktionerna kring mitt beslut har varit positivt från starten. Många i min närheten var oroliga inför själva operationen, men när man väger för- och nackdelarna mellan op och att fortsätta vara överviktig så brukar open väga tyngre. Efter operationen har folk har varit intresserade, undrande och stöttande. Och det är jag glad över. Jag vet att det finns de som har fördomar mot viktopererade. "Vi tar den lätta vägen" o.s.v. Ibland undrar jag hur pålästa dessa människor egentligen är när de kommer med någon liknande kommentar, för lätt - det är det inte.
Om jag skulle rekommendera denna operation för andra som lider av fetma (usch vad jag hatar det ordet)? Både ja och nej! Är du påläst och vill verkligen göra en livsomändring så absolut ja, annars - läs på mer innan du bestämmer dig. För det är inte att bara. Det krävs enormt mycket kunskap och vilja.
Äta minst 5-6 ggr om dagen, kolla över vad du äter, äta så näringstät mat som möjligt, äta kosttillskott livet ut, inte kunna äta ditt och datt fast du kanske vill osv. osv. För visst, första året så kommer du gå ned i vikt fast du äter i princip vad som helst - men sen då? Om 5 år då när tarmen börjat ta upp mer näring, dina portioner har ökat en aning - det är då du märker om du inte skött om dig. Jag har sett många som tror att de kan fortsätta att äta som de gjorde innan de gjorde open. Oregelbundet, onyttigt - och visst kan du göra det fortfarande efter open men inte alltid.
Om inte jag får äta mina mellanmål och min mat så blir jag yr och skakig, äter jag för mycket sött får jag hjärtklappning, jag blir att må illa och kallsvettas (socker-dumping) och äter jag alldeles för fet mat så mullrar magen, jag känner mig olustig och jag kan få springa på toan (fett-dumping) - här kan du läsa mer om just dumping.
Så funderar du på peration? Läs, läs, läs - prata gärna med andra viktopererade. För det är inte den "lätta vägen", operationen är ett verktyg för viktnedgång. Om det finns någon där ute som funderar på operation och snubblar över detta inlägg och har funderingar så är det bara ni hör av er. Jag är långt ifrån någon expert, men lite hjälp kan jag kanske ge.
Jag avslutar detta enorma inlägg med lite bilder.
Och förresten, Glad Påsk!
Kommentarer
Trackback
