rumbala

Den 7 november 2008 så opererades jag med metoden Gastric Bypass (jag länkar här till engelska wikipedia då jag tycker att det finns en hel del "fel" i den svenska versionen). Jag har nu varit opererad i över 500 dagar, närmare bestämt 510 dagar.

Jag har sedan dietstarten i oktober 2008 gått ned ca 51 kg och ca 18,3 BMI-enheter. Det tog 2 år från att jag bestämde mig för operationen tills jag var opererad.

Den första tiden så rasade jag i vikt, som förväntat. Nu 1 år och 5 månader senare går det inte riktigt lika snabbt, som förväntat det med. Jag dras fortfarande med övervikt men det är på väg åt rätt håll.

Reaktionerna kring mitt beslut har varit positivt från starten. Många i min närheten var oroliga inför själva operationen, men när man väger för- och nackdelarna mellan op och att fortsätta vara överviktig så brukar open väga tyngre. Efter operationen har folk har varit intresserade, undrande och stöttande. Och det är jag glad över. Jag vet att det finns de som har fördomar mot viktopererade. "Vi tar den lätta vägen" o.s.v. Ibland undrar jag hur pålästa dessa människor egentligen är när de kommer med någon liknande kommentar, för lätt - det är det inte.

Om jag skulle rekommendera denna operation för andra som lider av fetma (usch vad jag hatar det ordet)? Både ja och nej! Är du påläst och vill verkligen göra en livsomändring så absolut ja, annars - läs på mer innan du bestämmer dig. För det är inte att bara. Det krävs enormt mycket kunskap och vilja.

Äta minst 5-6 ggr om dagen, kolla över vad du äter, äta så näringstät mat som möjligt, äta kosttillskott livet ut, inte kunna äta ditt och datt fast du kanske vill osv. osv. För visst, första året så kommer du gå ned i vikt fast du äter i princip vad som helst - men sen då? Om 5 år då när tarmen börjat ta upp mer näring, dina portioner har ökat en aning - det är då du märker om du inte skött om dig. Jag har sett många som tror att de kan fortsätta att äta som de gjorde innan de gjorde open. Oregelbundet, onyttigt - och visst kan du göra det fortfarande efter open men inte alltid.

Om inte jag får äta mina mellanmål och min mat så blir jag yr och skakig, äter jag för mycket sött får jag hjärtklappning, jag blir att må illa och kallsvettas (socker-dumping) och äter jag alldeles för fet mat så mullrar magen, jag känner mig olustig och jag kan få springa på toan (fett-dumping) - här kan du läsa mer om just dumping.

Så funderar du på peration? Läs, läs, läs - prata gärna med andra viktopererade. För det är inte den "lätta vägen", operationen är ett verktyg för viktnedgång.  Om det finns någon där ute som funderar på operation och snubblar över detta inlägg och har funderingar så är det bara ni hör av er. Jag är långt ifrån någon expert, men lite hjälp kan jag kanske ge.

Jag avslutar detta enorma inlägg med lite bilder.

Och förresten, Glad Påsk!

Där satt den. Sakta men säkert. NU idag, stod vågen på - 50 kg. Äntligen, säger jag! Det är nu ca 1 år och 3 månader sedan jag jag opererade mig med gastric bypass metoden.

Hade jag haft riktigt ork hade jag ordnat med ett bildkollage
som visade före, under och nu. Men nu fick det blir två bilder
från "före" och två bilder från "just nu".

Ni vet en sån där standardlinjal många av oss använde i skolan, en som är 30 cm lång?  Ungefär så mycket har försvunnit runt min midja nu. Närmare bestämt -31 cm ligger det på. Vågen är fortfarande batterilös men enligt de viktuppgifter jag har från sist så har jag även gått ned 14 BMI-enheter. Här kan ni kika på erat BMI, men tänk på att det bara är en fingervisning. En som har mycket muskler väger naturligt mer, och är inte överviktig pga det, eller hur?

Nu är det nästintill 8 månader sedan jag opererades. Någon uppdatering på hur viktminskningen i kg har gått kan jag inte ge, då batterierna i vågen ännu en gång är slut. Har inte tagit mig i väg för att köpa nya så det får vänta ett tag till - men tror jag står ganska still för tillfället.

Något annat jag kan uppdatera det är hur mycket i centimetrar jag har gått ned. Hittade några gamla mått som jag klottrat ned vid något av alla bantningsförsök. Enligt midjemåttet jag hade då så stämmer nog dessa mått ganska nära vad jag hade vid operationen. Så här ser det ut:

Bild på mig, Sommaren 2008 vs. Sommaren 2009

Jag hörde förut när jag var ute och gick med lilla Alice (som jag är vovvevakt åt idag) att det sjöngs och hoades nere i från stan. Filipstads ambassadörer är här och har allsång nere i centrum, och passande nog är det Anders Lundin och hans fru Kerstin som är just vår stads ambassadörer. Sveriges Nationaldag är det idag. Och jag måste säga att firandet är ganska stort här. Ett helt schema med sång, dans, ballongutsläpp, allsång, prisutdelningar m.m. Sedan till kvällen är det ett stort öltält på torget med orkester och dansbana, som kan hända att det blir besökt av oss ikväll.

Några kära vänner är iväg till Ånnaboda idag på bilutställning/marknad m.m. och det är därför jag har lilla Alice här hos mig. Under de få timmarna hon har varit här så har hon lyckats bajja på min dörrmatta och spytt 2 ggr i hallen, men det var precis när hon kom hit - åksjuk kanske?

Just det, vägningsdag idag är det ju också! Vilket jag lyckades glömma helt i morse när jag kravlade mig upp vid åtta för att möta upp Alice med familj. Så jag har både hunnit vara ute två små svängar, ätit frukost m.m. Men vägde mig ändå eftersom jag är så in i tusan nyfiken jämt.

Viktnedgång just nu: -39 kg  Det närmar sig nästa delmål! :)

Så idag kom äntligen mitt H&M paket. Unnade mig lite nätshopping, och faktiskt för första gången på H&M, iaf i mitt vuxnare liv. Brukar handla i själva butiken, men har aldrig beställt något från deras katalog/nätet. Men så var det några godingar som jag absolut måste ha därifrån, och när kommer jag egentligen iväg personligen till deras affär nästa gång?

Hur som helst, allt köpt på vanliga avdelning (ej BiB som alltid annars) - och allt passade.  Då blir jag liksom lite sådär extra glad i hjärtat.

Jag måste säga att för det mesta har jag och min operation fått positiva reaktioner från min omgivning. Hejarop, lyckönsningar, komplimanger och gratulationer. Funderingar som jag försökt besvara. Även har jag stött på felaktiga uppfattningar om operationen (nej jag blir inte mätt på 2 köttbullar, bara så ni vet). Jag skattar mig lycklig över att jag inte behövt uppleva den krisitska och fördomsfulla sidan, som jag vet att många GBP-opererade får stöta på, både från främmande människor och sina närmsta anhöriga. Kommentarer som att man stympat sig, tagit den lätta vägen (operera dig och återkom sen så får vi se hur lätt du tycker det är), att man är slö osv.

Jag blev att fundera lite på detta när det idag kom in en dam på kontoret och ville ha några gamla nummer av vårat annonsblad. Det är så att vi har ett kåseri med varje nummer där en man här i stan skriver om sin omgivning, upplevelser och nu på senaste tid sin GBP-operation. Denna dam ville gärna ha exemplar av tidningen där kåserierna handlade om hans  operation eftersom hennes svärdotter hade precis genomgått samma op. Då när jag hörde orsaken sa jag glatt att jag även jag genomgått open, och berättade att jag gått ned lite mer än 37 kg sen dess och den enda respons jag fick var "Ja, men du är ju inte smal än". Hepp, det var det det, kanske jag har fått för snälla kommentarer och blivit lite omhuldad, och det är därför jag tar åt mig? Det var nog inget illa menat eller onda tankar bakom kommentaren, men det är sånt som fastnar (ja jag vet, det är lite smått löljigt att haka upp sig på). Bästa/sämsta kommentaren annars jag fått  är "Oj vad du har gått ned, nu måste ju jag börja banta så inte du blir smalare än mig till sommaren" - vad svarar man på det?

Bestämde mig ju förut att lugna ned mig med mitt vägande och uppdatera varannan vecka istället för varje vecka. Vägde mig här under helgen (igår) men hann inte uppdatera bloggen något. Hur som helst så har det rört sig en aning.

Nu är det helg igen och jag kan pusta ut lite. Har haft besök från en go vän, och slappat med kaffe och Robinson här under kvällen.

Sambolös har jag varit på lång tid nu, den ursliga magsjukan han åkte på höll i sig i nästan 2 veckor! Men igår kunde han äntligen få komma hit igen, kan lova att han hade besöksförbud där innan. Valborg var som sagt lugn, och 1 maj tillbringade jag hos mamma där jag fick träffa nyaste tillskottet i familje, vovven Milo 2.5 år. Hjälpte även till att gräva upp det sista i trädgårdslandet. På lördagen sen (förra helgen då) kom 2 vänner från Karlstad och sov över. Så vi hann tillbringa kvällen med vin, morotsstavar och dip med lite andra vänner - sedan utgång med massor av dans.

Veckan har annars varit tillbringad till jobb, jobb och åter jobb. Och nästa vecka är det 3 foldrar, 1 meny och lite annat som ska bli klart. Sen på onsdagen tar jag helg. Det ska bli skönt, för sen kör det igång ordentligt på jobbet med två stycken utgivningar på raken + en mässa under Pingst/Mors dag helgen. Så det blir intensivt, men förhoppningsvis kul.

Vikten var den helt svajjig under veckan. Jag gick upp 1½ kg, gick ned sedan ½ kg så jag stod + 1 kg, sen nu har det och lite till droppat av. Har bestämt mig för att fr.o.m nu väga mig varannan vecka, och då blir nya vägningsdagen på lördagar. Så:

Viktnedgång just nu: -35.9 kg

Alla värden såg jättebra ut. Järn och B12 låg bra mycket bättre än vad det gjort förut.
Han tyckte även att min viktnedgång var jättebra, så bara lovord från Torsby fick jag.

Skönt!

För ett halvt år sedan så blev jag opererad. Nog går tiden otroligt snabbt.

Livet är såklart inte sådär rosenrött, men vad mycket bättre jag mår efter alla kilon jag gått ned. Lättare att röra sig, orkar med så mycket mer, lite bättre självförtroende - även om det svajar. Kläderna är det väl si och så med, det är inte lätt att få något att passa bra, särskilt inte om man inte är rik :) Mycket annat positivt har det även fört med sig, men det orkar jag inte radda upp här och nu.

De få nackdelarna har varit allt hår som rasat av, att huvudet inte vill hänga med, att magkatarren och ryggvärken kommit tillbaka (försvann ett tag efter open). Även dyrt med maten. Men såklart överväger fördelarna nackdelarna.

Idag väntar jag på samtal från opererande kirurg. Uppföljningssamtal om hur det har gått. Var även upp till vårdcentralen och lämnade blodprover under förra veckan inför samtalet.

Lite bildbevis på vad som hänt sen oktober 2008.